En kreativ dag i bilder

Hej!

Här har vi haft en kreativ dag inomhus medan regnsnöblasket piskat mot rutorna och hosta och snoriga näsor kurerats.


Två stolta pepparkakshusbyggare


Besökare på taket


Tomtemor


En liten entusiastisk lussekattbagare


Smarriga som sjutton efter jäsning och gräddning


Kerstin låg och myste i soffan och njöt av goda, juliga dofter

Ja, det var vår dag i bilder! Under kvällen har det regnsnöblasket faktiskt slagit om till snö vilket också gör sitt för julstämningen.

Ha det gott!

Kram ANKAN

Väntan är över!

Hej!

För precis en vecka sedan såg tillvaron lite annorlunda ur. Maken jobbade kväll och min mamma var här för att avlasta mig i väntans tider och på plats om startskottet plötsligt skulle gå. Vid den här tiden för en vecka sedan satt vi och småpratade och drack te. Jag halvsatt på en stol då magen var så stor att det var svårt att sitta normalt. Vi gick och lade oss och ingen visste då vad som väntade oss den natten. Maken kom hem vid 24, även han ovetandes....!

Kl. 03.06 natten mot tisdagen den 6 december gick vattnet för mig med buller och brak. Med assistans av mamma och maken tog jag mig upp ur "bassängen" i sängen och tog mig en dusch. Efter cirka 20 min fick jag molande värkar och något senare var vi på väg mot Akademiska sjukhuset. När vi körde in i Uppsala och var nära sjukhuset var det bra drag i värkarna men det var helt hanterbart. Klockan 04.55 kom vi in och då fick vi till min förvåning komma direkt in på förlossningssal. Vid undersökning fick jag veta att jag var öppen 9-10 cm! Det trodde jag verkligen INTE då jag inte tyckte värkarbetet var så jobbigt. Några värkar senare kom krystvärkarna och kl.05.36 är hon född vår finfina flicka, en rejäl donna med sina 5350 g och 56 cm. En perfekt förlossning och samma kick som vid födsel av de andra två!


Kerstin fyra dagar gammal.

Under dagarna som passerat sedan denna dag har vi haft så mysigt här hemma i vår lilla familjelyckobubbla. Vi har två väldigt stolta storasyskon här hemma som är väldigt glada och lyckliga åt sin nya lekkamrat. De håller hennes hand, klappar, kikar och vill ha henne i knät. Och om mamman är lite för långsam att ta upp henne om hon börjar smågny så får jag direkt uppmaningar från den fyraåriga storasystern: - "Mamma, du måste skynda dig, lillasyster behöver mjölk"! Det är verkligen rörande att se denna syskonkärlek som bara finns där så naturligt. :-)

Idag har hon även fått ett namn och det är Kerstin vilket vi alla är så nöjda med. Hon är liksom bara en Kerstin med sina bulliga, röda kinder och sin mörka kalufs.

Ja, den här måndagen dricker jag också te, denna gång tillsammans med maken, skönt sittande i soffan med världens bästa och finaste Kerstin bredvid mig. Lyckan är total!

Kram och godkväll!

//ANKAN

Väntan...!

Hej!

Idag vaknar vi äntligen upp till lite minusgrader, frost och solsken. Det ger hopp om att vintern trots allt är i antågande. Den senaste tiden har det annars varit mest blåst, regn, plusgrader, mörker och åter blåst.

Förra veckan bjöd oss faktiskt på två riktigt tidiga vårtecken, eller ska man kalla dem sena...? Det ena var spetsmössorna i rabatten som tyckte att det var dags att skjuta blomstänglar och några av dem började till och med veckla ut sina små, söta paraplyer. Det andra vårtecknet var inte riktigt av samma charmiga karaktär då maken hittade en riktigt fet, blodfylld fästing på golvet.

Här hemma kan man väl säga att tiden står lite still även om vi samtidigt har fullt upp. I väntans tider minst sagt.


(Tidigare visad magbild "lånad från" förra graviditeten då jag väntade lille Alfred.)

Det var till i fredags den 2/12-11 som vår tredje lilla gullunge var beräknad till men den har ännu inte behagat visa upp sig. Hon (ja, vi har tagit reda på att det är en liten tjej) trivs visst lite för bra där inne i magen för att visa upp sig i tid. Jag fick igår upplyst av en god vän att de flesta stora idrottsstjärnor har legat i magen över beräknat födelsedatum och att smarthet är överrepresenterat bland de som föds sent, så hon kanske guppar runt där inne och planerar något stort för sig själv...?! ;-)

Det är spännande tider minst sagt och man vet aldrig när startskottet går inför förlossningen. Även om jag/vi nu börjar bli otålig på att vänta på att lilla pärlan ska visa upp sig så kan jag inte låta bli att tycka om det faktum att vi människor inte kan förutsäga och bestämma allt i förväg. Den lilla visar upp sig när det är dags och då är det bara att hänga med. :-)

Bebisrapport kommer! Ha det gott!

Kram kram

tjock-Ankan