"Idag känner jag livet i mig"

Hej!

"Idag känner jag livet i mig", så sa Madicken till Elisabeth på morgonen till valborgsmässoafton när allt bara kändes så där härligt och hon "skulle få ha" sina nya, röda sandaler på sig vid majelden.

Det är så som det känns för mig idag, jag känner livet i mig och det känns härligt!

Det som känns allra, allra härligast är att Alfred från och med idag är 100 % frisk. Det är ljuvligt att han äntligen slipper kämpa med detta viruselände och istället få må gott. Han måste själv tyckt att det var en ganska bra dag idag då han passade på att fyra iväg sina första riktiga leenden/skratt till mamma, pappa och storasyster.

Efter en långpromenad på morgonen med Alfred i vagnen + Vilde och Tiger så höll jag på och fixa här ute i trädgården i flera timmar. Detta i strålande solsken och med smältande snö runt fötterna. Jag fick blandat om ordentligt i komposterna efter vintern, täckt rodedendronbuskarna med juteväv som skydd mot solen, beskurit päron- och äppelträden (återstår dock att beskära de högre delarna som kräver stege) samt vattnat och väckt övervintrande plantor.
Det hela avslutades med säsongens första kopp kaffe i solskenet på altanen. Observera att det hela skedde utan ytterjacka och utan att jag frös. Mmmm!
Till mitt sällskap hade jag förutom mina trogna vänner Vilde, Tiger (=hundarna), Rakel och Molgan (=katterna) även en fluga och en fjäril!!

Efter att ha hämtat Stina på dagis samt avverkat hundpromenad nummer två ville Stina åka skidor och så blev det. Även om snön har smält bort på de större vägarna häromkring så har vi fortfarande gott om snö ute i trädgården. Så vi hade vår egen skidstadio innanför staketet. Jag hoppas dock att detta var säsongens sista skidtur och att gräsmattan snart visar sig. Vi utförde även några vårfrämjande åtgärder genom att sprida ut snön på de varmare områdena på altanen.

Ha det gott i vårsolen!

Kram ANKAN