Idag vaknar vi äntligen upp till lite minusgrader, frost och solsken. Det ger hopp om att vintern trots allt är i antågande. Den senaste tiden har det annars varit mest blåst, regn, plusgrader, mörker och åter blåst.
Förra veckan bjöd oss faktiskt på två riktigt tidiga vårtecken, eller ska man kalla dem sena...? Det ena var spetsmössorna i rabatten som tyckte att det var dags att skjuta blomstänglar och några av dem började till och med veckla ut sina små, söta paraplyer. Det andra vårtecknet var inte riktigt av samma charmiga karaktär då maken hittade en riktigt fet, blodfylld fästing på golvet.
Här hemma kan man väl säga att tiden står lite still även om vi samtidigt har fullt upp. I väntans tider minst sagt.
(Tidigare visad magbild "lånad från" förra graviditeten då jag väntade lille Alfred.)
Det var till i fredags den 2/12-11 som vår tredje lilla gullunge var beräknad till men den har ännu inte behagat visa upp sig. Hon (ja, vi har tagit reda på att det är en liten tjej) trivs visst lite för bra där inne i magen för att visa upp sig i tid. Jag fick igår upplyst av en god vän att de flesta stora idrottsstjärnor har legat i magen över beräknat födelsedatum och att smarthet är överrepresenterat bland de som föds sent, så hon kanske guppar runt där inne och planerar något stort för sig själv...?! ;-)
Det är spännande tider minst sagt och man vet aldrig när startskottet går inför förlossningen. Även om jag/vi nu börjar bli otålig på att vänta på att lilla pärlan ska visa upp sig så kan jag inte låta bli att tycka om det faktum att vi människor inte kan förutsäga och bestämma allt i förväg. Den lilla visar upp sig när det är dags och då är det bara att hänga med. :-)
Bebisrapport kommer! Ha det gott!
Kram kram
tjock-Ankan
1 kommentar:
Vad kul!
Den som väntar på något gott...
Vad spännande och vad tiden går fort och vad ni hinner med.
Klapp klapp på magen från mig
Annika
Skicka en kommentar