söndag 21 september 2008

Vilken solskenshistoria, välkommen hem Molgan!

Hej!

Äntligen hittade vi varandra och Molgan har flyttat hem till oss igen. Vi är så glada!



Vi har nämligen saknat vår hankatt Molgen sedan den 1 juni i år, dagen efter att vi flyttade i nya huset. Det är nästan fyra månader sedan och jag hade faktiskt inte mycket hopp kvar att vi skulle få se honom igen.

Den 1 juni kom inte hem igen efter att vi släppt ut katterna vilket aldrig har skett tidigare. De hade varit inne ett dygn på nya stället och vi fanns ute på tomten med dem när de skulle få upptäcka sin nya miljö för första gången. Vi har flyttat med dem förr och det har aldrig varit några problem. Men det var bara vår honkatt Rakel som kom hem den dagen. Vi har satt upp lappar, annonserat i tidningen, pratat med grannarna m.m., allt för att kunna få honom hem...men ingen hade sett Molgan.

Men när jag cyklade från tåget och var på väg hem i fredags så såg jag en röd katt som satt och kurade i höggräset ca 10 meter från vägen. Jag stannade cykeln och gick mot katten och lockade på den. Den började då jama som sjutton men jag kände inte igen "rösten". Men när jag kom ännu närmare så kom han mot mig och då såg jag att det var vår kisse. Han var ganska mager och hade fyra stora fästingar som jag snabbt plockade bort men i övrigt var han i fin form. Jag hittade honom drygt 3 km hemifrån. Just denna dag hade jag självklart glömt mobiltelefonen hemma. Men jag fick låna en telefon av en kvinna som gick förbi. Jag ringde sambon som kom med bilen för kattransport hem till tryggheten igen.



Nu är mor och son återförenade igen och vår familj är återigen komplett! :-)

Nu skall jag ut på kvällspromenad med hundarna och sedan är det godnatt!

Hoppas att ni haft en skön helg!

Kram ANKAN

10 kommentarer:

www.jordochdjur.se sa...

Fantastiskt! Vilken historia - undrar just vad Molgan har upplevt under alla månader i ensamhet. Skönt att familjen är samlad igen.

/Monica

Ronja sa...

Härligt! Jag förstår att ni har saknat honom... Det var ju suveränt att du stötte på honom så långt bort hemifrån...

Jessika sa...

Åh!
Nu kom tårarna på mig. Vilken tur att du hittade Molgan. Nu får Rakel och ni skämmabort honom ordentligt.

Frida blir överlycklig varje gång det ligger ett kort eller brev i lådan. Hon är övertygad om att brevbäraren lägger det i hennes låda.

Hoppas att vi kan träffas snart.
Kramar till er från oss.

Trollmor sa...

Vilken tur att han bara var osynlighetsMolgan för en tid!
En sådan otrolig glädje det måste ha varit att få återse varandra igen, jag blir alldeles rörd.
Fin bild på mor & son Kissemiss.
Ha det så mysigt tillsammans!
Många kramar Trollmor

Merja sa...

Skönt att han kom till rätta!!
Tänk om han kunde berätta vad han varit med om...

Ankan sa...

Hej på er!

Ja, det är fantastiskt att vi skulle hitta varandra igen och det innan kalla vintern smyger sig på. Han är numera en ÄNNU keligare katt än tidigare och spenderar dagarna utsträckt i soffan, spinnande med massor av mat i magen.

Ja, jag önskar att han kunde viska i mitt öra om sina äventyr. Mycket har han hunnit med att uppleva under dessa månader och förhoppningsvis har han haft det ganska så bra.

Ha det gott! Trevlig helg!

Kram

ANKAN som idag vaknat till ordentligt ur magsjukekoman. Attans vad dåligt man kan må....!

yvonne sa...

Hej och tack för titten på min blogg, skönt att Molgan kommit hem, har själv 2 katter och när de var yngre hände det att de drog ut på längre utflykter och det var verkligen hemska dagar, nu är de äldre och stannar mest hemma, tack och lov.
Jag tittar in igen.
Yvonne

Åsa sa...

Åhhhhhhhh (igen) det är så UNDERBART UNDERBART UNDERBART!!!!!!!!!

Anonym sa...

http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=1458

AnnaKarin sa...

Men vad skönt att det gick bra!!! Förstår att ni är glada över att få hem honom! Jag har svarat på din bröllopsfråga på vår blogg :)