onsdag 7 oktober 2009

Får man skrika hur högt man vill i skogen...?!

Hej!

Swisch säger det, tiden rusar förbi. Det har varit fullt upp i det sista så tiden har inte funnits för bloggen tyvärr och då får den helt enkelt vila. Att skriva är allt för kul för att tillåta det att bli något typ av krav. Med kraven dör inspirationen och kreativiteten.

Men nu är jag här. Jag vill börja med att berätta om min och dotterns utflykt i söndags. Det visade sig att bli ett sånt där riktigt mysigt, speciellt minne att bära med sig. Vi hade packat minikånken med saft och Tom och Jerry kex, hundarna var med och vi gav oss av mot skogen.



Efter att ha strosat runt i skogen en stund hittade Stina en fin stock som hon tyckte att vi skulle sitta på och fika. När vi satt där och mumsade säger Stina plötsligt: - "Mamma, får man skrika hur högt man vill i skogen"? Jag svarade: -" Ja, så länge man inte ser att det är några djur i närheten som kommer bli skrämda så får man faktiskt skrika hur högt man vill i skogen". Stinas blick sa ALLT, min lilla tjej var mycket nöjd med svaret, ögonen lyste. Vi kollade in varandra och sedan var vi igång och skrek i högt och lågt, starkt och svagt och däremellan skrattade vi så att vi höll på att trilla av vår fina "stocksoffa".

I samband att ha berättat vår mysiga skogsutflykt vill jag passa på att tipsa för en artikel jag läste i Svenska Dagbladet i måndags (tack mamma Lena för att du skickade den till mig!). Artikeln heter Barns brist på natur ett hälsohot och är skriven av Carl Lindgren, barnläkare och författare till boken "Välfärdslandets gåta". Han skriver bl.a. så här:

Naturen, i synnerhet den orörda skogen, upplevs alltmer av barn som skrämmande eller ointressant – ett ställe där man inte med säkerhet kan vara ”online”. Den förefaller successivt ha reducerats till en kuliss för upplevelser, exemplifierad i form av eko-parker, naturreservat eller äventyrsbad. Till dessa beger man sig i ett bestämt syfte, och inte i första hand för att uppleva en organisk oordning för dess egen skull.


Det står mycket annat tänkvärt i den artikeln. Jag blir lika glad varje gång naturen och den gröna näringens effekter på människor lyfts fram i media och budskapet kan nå fler.

Nu ska jag ner och kika hur det går för bönderna i Bonde söker fru....det är nog några minuter kvar i allfall.

Ha det gott!

Kram

//ANKAN

3 kommentarer:

catthie sa...

Roligt att du är åter, och inga krav man ska ta allt som det kommer. Visst är det härligt i skogen - vi får döpa det till höstskrik - som Ronja gör sitt vårskrik :) allt gott till er/Catthie

Anonym sa...

Heja, heja!
Det är så härligt när man kommer på så roliga saker och kan njuta av att vara i skogen. Jag ser busiga blicken på Stina och jag förstår att hon trivdes i lilla skogsdungen. Härligt att du skriver igen, det blir så tomt när det blir långa uppehåll.
Rickistanten

Anonym sa...

Kloka tankar. På familjesajten Babyvärlden har vi just nu detta uppe till diskussion. Gå gärna in och diskutera och länka till din blogg:

http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/MinStory-Jag-var-ett-riktigt-asfaltsbarn/