Äntligen färdiga!

Idag har jag äntligen fått hämta min keramikalster. Jag har nämligen under våren gått en drejningskurs (6 tillfällen) på Folkuniversitetet (www.folkuniversitetet.se) som jag fick i julklapp av min kära Jonas. Det är en dröm som gått i uppfyllelse att jag fått möjlighet att lära mig att dreja. Det var precis lika häftigt, spännande och svårt som jag trodde.

All bränd lera kallas för keramik. Det är lerans sammansättning och temperaturen vid bränningen som avgör om det är lergods, stengods eller porslin. På Folkuniversitetet används enbart stengodsleror. Leran bränns till 1260 grader C. Stengods är ett hårt och tätt material som håller vätska, tål ugn, micro, diskmaskin m.m.

Engob är en lättflytande dekoreringslera som färgas in med olika metalloxider beroende på vilken färg som eftersträvas. Engob används som ett färgöverdrag eller för dekor.

Glasyr är ett glasaktigt överdrag som främst har ett dekorativt syfte men är även hygieniskt. Glasyrens egenskaper såsom blank eller matt och färg beror på vilka mineraler som ingår och i vilka proportioner.

Detta är vad jag hade att utgå ifrån, en stor klump vit lera. Vad skulle det kunna bli av detta...?


Tja, ärligt talat så hade jag ingen aning när jag väl satte igång vad skulle jag klara att få till på dessa 6 tillfällen...?!

Första kurstillfället fick vi lära oss att knåda leran, centrera den på drejskivan (svårt!), förarbeta den och sedan skulle vi själva försöka få klumpen till en skål. Detta utan att få några ytterligare instruktioner. Sakta men säkert började det formas en liten grop i mitten och tillsist liknade det faktiskt en liten skål. Här glaserad med en grön matt glasyr.

Min andra drejade produkt denna gång blev också en liten skål där väggarna blev något tunnare vilket för mig kändes som ett litet framsteg.

Skålen är glaserad med Turkos blank glasyr.


Jag exprimenterade lite genom att lägga några gröna glasbitar som fick smälta ner i botten. Det blev faktiskt riktigt läckert och färgerna stämde väldigt bra ihop. Kul!

Jonas önskade sig en dag en kaffekopp så det blev mitt mål att få till en sådan. Det resulterade tillsist i tre koppar så nu har vi var sin i familjen Hägglund/Lundgren. Här är Jonas kopp som på bilden är lädertorr och redo för engobering.


Den doppade jag i engoben "Piggelin" som är döpt efter glassen faktiskt. Därefter är den glaserad i blank glasyr. Voila!



Örat på koppen tog dock lite stryk vid engobdoppningen så därav en något ändrad form från föregående bild. Det föll faktiskt av helt vid doppningen och jag är glad att jag kunde rädda det i sista stund.

Så här blev Stinas lilla kopp:


Den är doppad i rosa engob och efter att den torkat till något uppe på en brännugn så har jag med hjälp av bollspruta skrivit hennes namn med vit engob. Den är därefter glaserad med "vit grädd".

Här är min kopp. Jag är väldigt förtjust i den slutliga formen på denna faktiskt. Den är något större än de två andra och kommer mer användas som en tekopp tror jag.


Denna är glaserad med turkos blank glasyr och på insidan doppad i en vit blank glasyr.

Precis när jag tyckte att jag hade fått en uns av koll på vad detta med drejning handlade om så var tyvärr kursen slut. Jag kommer dock absolut ta upp detta lilla nyvunna intresse på nytt när det passar. Den som inte ännu har provat på drejning kan jag varmt rekommendera att gå en kurs.

Imorgon är skulle det visst bli toppenväder igen och då blir det grillmiddag med föräldragruppen hemma hos Tim och co! Mysigt!

Hälsningar från

Trångsund (snart Bålsta...bara 6 dagar kvar....!)